Äntligen äntligen äntligen bor finaste skåpet hos oss. Som jag har väntat. Tio års tillfällig förvaring i pappas garage. Skåpet stod på vinden i mormor och morfars hus. När man gick upp för den branta och kalla trappan till andra våningen tronade det upp sig stort där längst upp. Ovanpå stod en häst som hade tappat ett ben och inte längre gick att leka med. När jag var liten ringde jag min mormor och sade "Jag längtar till dig och din vind". Det fanns hur många lådor, korgar, skåp och byråer som helst med bråte att titta igenom, och jag tror att jag vände på varje centimeter av denna stora vind. Ett av rummen var uppvärmt av rören som gick upp ifrån vedspisen. Där bodde min morfar. På morfars rum så stod ett fint skrivbord med en underbar pinnstol. I morfars lådor fick man inte rota. Där hade han sina fiskedrag som han höll på att tillverka och en massa annat smått och gott. När flytten skedde så bad jag såklart om att få skåpet och den vackra stolen. Dock har det ju inte funnits någon plats för det hela förrän nu. Den fråga som återstår är nu bara vart jag ska få tag i en trebent häst att ställa ovanpå.
Lite läckert att skåpet byggdes 200 år före Dotter föddes också, bilden ovan är insidan av luckan, och bilden till höger är en detalj av nyckelhålet. Tror att skåpet är ommålat på insidan, undrar när det gjordes. Fast i färgen satt en kärna, eller ett frö. Maken lyckades få bort det när han torkade i skåpet. Det kommer bli en mycket intressant frösådd till våren. Undrar om vi har en hundraårig växt som kommer ta fart, och vad det är för något frö de förvarat i detta skåp.
Kan visa lite julfina bilder också, ett litet bevis för att det börjar bli julfint hemma hos oss!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar