Feber och julgran

Dan före dan före dopparedan. Den vi väntat på och längtat efter. Alla förberedelser klara, granen är klädd, brödet bakat. Godiset uppätet (öhm) och städat i var vrå och mellan varje tå. Klapparna inslagna, äntligen ett litet barn i vår familj som hela julen kretsar kring. Ja, i år kan hon ju både riva papper av paket och uppskatta innehållet. (Även om man nog får räkna med att pappret är roligast minst ett år till.)

Då slår Dotter till med 39,6 i feber. Julen är hotad! Full panik! Vad göra, vad göra?

Gammelmorfar kommer ju på jul och äter julbord, och det är väl inte riktigt lämpligt att tussa ihop en (enligt honom själv) skröplig gubbe med ett sjukt barn. Det är ju inte heller lätt att säga att han tyvärr inte får komma i år. Han kan ju inte gärna sitta ensam hemma och stirra på adventsljusstaken i fönstret...

Plan A: Dotter blir snabbt frisk!
Plan B: Maken och jag firar halva julen var, den andra passar Dotter.
Plan C: Gammelmorfar och Dotter firar halva julen var och övriga får stå ut med att eventuellt bli sjuka.

Får se vilket alternativ det blir. Hoppas så klart på det första. Tills dess så ska jag bara sitta och njuta av min underbara julgran som nu äntligen är klädd. Pynt från när mormor var liten  på 20-talet blandat med någon nyköpt pryttel vart årtionde...