Nervsammanbrottet är nära nu. Saker glöms och energin är i botten. Har en miljon påbörjade/oavslutade (halvfullt/halvtomt) projekt och en klängig snoris som inte vill göra något annat än att kramas och läsa böcker. Det är sista rycket för alla lärare, och när vi kommer till sista dagen kommer det som vanligt kännas att det går hit, men det hade aldrig gått längre. Min käre make håller ställningarna hemma och ser till att våra projekt långsamt går framåt för att undvika en alltför frustrerad fru.
I helgen är det plan på att måla uterummet. När vi köpte vårt hus var det nämligen målat i den mycket smickrande sjukhusgröna färgen för maximal lugn känsla (?!), något som vi nu tänkte råda bot på. Dessutom behöver vi komma på en mirakelmetod för att få bort den dubbelhäftande tejpen som den gröna gräsimitationen var fastklistrad med....
Hej Amanda! Påbörjade projekt, saker som måste göras, saker man vill göra mm,mm! På min gravsten ska det stå: Hon blev aldrig färdig.... Jag tror allt det man vill är det som driver oss framåt och gör att man utvecklas. Men det är stundom mycket frustrerande att inte bli klar med något, så känns det ju ibland. Tänk på mina sängöverkast som ska quiltaS - 5 år nu, minst!! Kram!
SvaraRaderaSvårt att tänka sig att det var så där grönt...
SvaraRadera