Jämrans förbaskade tänder! Nu har Dotter hållit på att få tänder i en månad. Det vill säga, det var en månad sedan vi sade "när som helst nu". Gråt och skrik, inte kunna äta ordentligt, inte kunna sova och detta har resulterat i att vi nu ser en halv tand. Man kan inte ge sin Dotter alvedon varje kväll. Det går bara inte, men man har lust när en läggning tar två timmar och den mesta tiden är "aj aj, mamma, ta bort det onda i min mun..." Ja, hon kan såklart inte säga det än, men hon pekar i munnen och gråter och så tar hon mitt finger och lägger på de onda ställena och gråter. Har just kommit in från en regnig sövarpromenad fram och tillbaks, fram och tillbaks längst den lilla grusgången i parken här intill. Det blir inte bättre av att vi fipplar runt med sovpassen också, även om jag mest av allt har lust att ta upp henne i famnen och krama henne istället för att köra runt henne gråtandes i vagnen.
Ont i Dottertanden och mammahjärtat. Ska se om sömn och kaffe kan bota båda delarna...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar