Heligt förbannad. Kan man säga så? Man brukar nog i alla fall säga så, men mest är jag nog frustrerad. Dotters tredje omgång sjukdom sedan jag började jobba efter jul. Hon är frisk 3-4 dagar mellan varje och så får hon en ny omgång. Försöker vara tydlig med att jag inte vill träffa några snoriga, hängiga eller sjuka barn. I vanliga fall är jag väl inte så känslig, men när jag känner att varken jag eller Dotter knappt hänger ihop, jag får yrselattacker på jobbet och hon gråter sig till söms, klänger och är helt ur fas, ja, då vill man inte ha en förkylning till.
Läggning av snorigt barn påbörjades vid halv sju. För fem minuter sen somnade hon under vilda protester i min famn. För er som inte orkar räkna ut det så är det 3,5 timmars försök till läggning. Mitt hår gör ont, rivmärken i ansiktet, ont i öronen av skrik och gråt, hungrig är jag för kvällsmaten har ännu inte hunnits med, ledsen, arg och ont i hjärtat över en liten sjuk dotter som inte vet hur man gör för att man ska kunna slappna av och sova.
Lovet känns lite förstört. Vi skulle hinna med så mycket, men nu antar jag att jag får bära runt på en sjuk dotter. Svårt att få barnvakt till en sjukling så vi får något gjort och så självgående är hon ju inte så hon vill greja själv när hon är sån här.
Nu ska jag gråta lite, äta en smörgås och sedan gå och lägga mig. Funderar på om jag ska isolera oss i någon månad framöver så vi får vila upp oss, komma i rutin och bara må bra hela familjen en liten stund...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar