Rosa dockan

"Mamma, jag måtse ha en till docka. Bebisen har ju ingen docka!" Tja, välmotiverat och bra på något logiskt sätt. Vi bestämde oss för en rosa till Lillasyster. Virka och virka. Äntligen klar. Det fina med 2,5 åringar i trotsåldern är tydligen ombytligheten. Man får inte mer än man klarar av säger en klok kvinna (min mamma), och jag har just nu precis så mycket jag klarar av. Jag älskar min dotter, jag älskar min dotter, jag älskar min dotter mest av allt i hela vida världen, men ibland är det väldigt skönt när hon är iväg och handlar med sin pappa. Då hinner man slappna av en liten stund för att sedan hitta de där underbara stunderna när hon är fantastiskt go igen. Räknar man på en dag så är det en väldigt liten del av dagen som det skriks och vägras och görs tvärt emot, men de stunderna tar mycket energi. Tillbaks till det där med ombytlighet. "Den rosa dockan är klar, varsågod!" Och Dotters kommentar är "En lila docka sa jag ju". Suck.

Detta är förresten en av de fuchsior som jag beställde i maj. Det är fler av dem som blommar, men tydligen går det inte att fota dem ifall man inte får ett makro-objektiv säger Maken. Hmmm... undrar vad han önskar sig...