Idag kommer Maken hem efter en vecka i USA. Jag har i en vecka fått känna på hur det är att vara ensamstående förälder, och jag kan bara säga att jag inte är avundsjuk på dem som har det så här varje vecka. Jag tänker dessutom på de som har mer än ett barn, det borde vara omöjligt att få ihop allt. Enkla saker blir ju helt omöjliga. Man ser att mjölken är slut på kvällen, men det går ju inte att åka och handla för Dotter ligger ju och sover. Hundarna får nöja sig med kvällskissen i trädgården och morgonduschen är helt beroende av att Dotter tillåter den.
Hela terminen har jag egentligen haft lite svårt att känna att jag räcker till. Det är ju första terminen som jag både är mamma, matte*2, lärare, hustru och husägare samtidigt, utan att ha en föräldraledig man som tar hand om saker och ting hemma. Dessutom ska man väl hinna med att bara vara jag mitt i allt. Ställde in söndagens agilitytävling. Hur svårt det än är, hur mycket man än vill räcka till så fanns inte orken. På söndag måste jag få en stund att vara jag. Kanske hinner jag krama på min make också då som jag inte sett på en vecka. Det vore ju en trevlig bonus. Nu ska jag läsa en bok, ha kafferep med nallen, gå med hundarna, handla och börja tänka på maten...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar