Om läsning...

Vi var i biblioteket och lånade böcker. Förstaklassarna valde bland de lätta lätta böckerna och lånade fyra-fem var. En liten kille frågade vad han skulle göra när han hade lånat böckerna. "Du kan gå tillbaks till klassrummet och läsa dem" sade jag. Killen gick, det dröjde en minut och så kom han tillbaks. "Du fröken", säger han, "jag kom på att jag kan ju inte läsa! Jag har ju lånat alla böckerna för att jag ska lära mig!" Och så gick han igen med stolta steg upp till klassrummet...

Om inspiration...

Ibland så fattas det där som gör att man kommer igång med allt som man vill göra. Ibland på grund av trötthet, men nu har det nog varit i brist på inspiration. Eller, det har funnits massor med saker jag har velat göra, men inte riktigt rätt har det känts. Försökte råda bot på det hela med att beställa lite böcker med figurer av alla de slag i, och så blev det en cykeltur ner på stan med besök i de båda garnaffärerna. Nu känns det mycket bättre igen. En giraff håller på att bli till. Bild kommer såklart när den är klar. Måste bara säga att jag älskar "Muskat" garnerna. Underbar härlig glans, och inspiration kan verkligen komma i runt format.

Annars har dagen ägnats åt sanering efter två löptikar via dammsugning, golvtorkning, hundbad och borsning. Däremellan har vi flyttat vinbär, rabarber, grävt ner höstperenner, målat en halv sida av huset, handlat blomjord och gått en skön promenad. Pust. Sen har vi börjat rota igenom hela huset efter saker vi klarar oss utan då det ska bli loppis på gatan om några veckor. En hel del börjar samlas på för ändamålet utsedd yta i arbetsrummet. Så fort maken fått dotter att somna tror jag det blir soffan efter väl spenderad helg!

Om erfarenhet...

Nåja, så ny i gänget är jag inte, har ju jobbat med mitt arbetslag i ett halvår nu, men de flesta har nog jobbat där minst sedan skolan grundades. Inte riktigt, men min närmsta kollega besitter en enorm kunskap om hur saker ska vara och fungera och det är bara att suga åt sig och lära. Ett bra exempel fick jag på detta när vi planerade första dagen för nya

klasserna på skolan. En utflykt klockan halv tio till närliggande gräsyta skulle det bli med medhavd matsäck. Jag ville ju inte vara den som var den, men både smhi och yr sade att det skulle bli regn. Mycket regn. Hela dagen. Utan pardon. Påtalade detta; vad gör vi om det regnar? Svaret jag fick var lika enkelt som självklart. Det har aldrig regnat när vi gått iväg första skoldagen så det kommer det inte göra på måndag heller. Tittade in på vädersidorna nu alldeles nyss, och nu har de ändrat. Inget regn kommer det bli. Visst för att man har stort inflytande som erfaren lärare, men jag visste inte att man kunde styra vädret.

Om almanackor...

Idag fyller min svägerska år. Denna händelse har fallit något i glömska, kanske på grund av den starka konkurrensen ifrån att detta är dagen då jag fått DEN NYA ALMANACKAN!!! Okej, lite fånig är jag, men det är något speciellt med att hålla en alldeles ny, orörd almanacka i sin hand. Tänk, i den ska ju hela mitt liv planeras i ett år framöver! Alla datum som redan nu kan fyllas i: bröllopsdagar, agilitykurser, lov, högtider, födelsedagar... ja, förutom min svägerska då, som fyller på de där sidorna längst fram i en almanacka, som aldrig blir skrivna på för att man inte fått den ännu då... Förlåt. Grattis.

Prioriteringar

Hundarna luktar pyton, huset behöver målas och städas. Vi behöver handla och tvätta. Tog tag i det första problemet först. Kanske inte på det enklaste sättet. Båttur till en ö med packad fikakorg. Och så badade hundarna och busade länge länge. Glada nöjda och minde illaluktande åkte vi hemåt igen. Resten tar vi tag i en annan dag.

Vi har fått en konstig ko...

Tja, lite garn över, och så sprang vi förbi några kossor sist vi var ute. De var faktiskt bruna med skära mular. Söta kor tyckte jag och gick hem och gjorde denna sockersöta variant av en kalv. Någon mamma till den blir det inte. Den får bli adopterad av de tidigare virkade svartvita kreaturen. Maken tyckte jag gick lite över gränsen när kalven fick en blomma i håret(?!), men jag tyckte nog egentligen själv att gränsen var passerad för länge sedan.

Förresten kan jag stolt berätta att jag sprungit varannan dag ända sedan mina 5,25. Känner mig mycket hurtig, även om jag sist bara orkade 2. Det tar på krafterna att springa så ofta märker jag, men Maken påstår att det bara är att fortsätta på inslagen bana så ska det gå enklare igen sen. Jag tror honom inte riktigt, utan känner att om jag fick vila en vecka så skulle jag ha betydligt mer krut i benen. Nåja, vi kör på så får vi se!

Fadderbarn

Redan när jag gick på gymnasiet bestämde jag mig för att när jag fått ett eget barn skulle jag också ha ett fadderbarn. 200 kronor i månaden är inte så mycket men många kronor innan barnet fyllt 18. Sen kan man fundera på om vi inte alla kan avvara 200 kronor för någon som inte har tak över huvudet och skor på fötterna. Var inne på Plans hemsida och såg att man kunde få ett fadderbarn i samma ålder som sitt eget barn, det tyckte jag verkade spännande. Då kan de ju följas åt i 16,5 år till. Pengarna går till hela byn, det tycker jag är bra! Önskade en flicka som bodde i ett engelsktalande land om det gick att ordna. Förmodligen sa telefonisten att det skulle bli ett litet afrikanskt barn. Nu väntar vi på brev i lådan om vem vår nya lilla bekantskap är. Inspirerad av mitt beslut virkade jag en liten afrikansk docka åt Dotter. Mönster utifrån en figur av Mia Bengtsson

På väg!

Lillstumpan på väg till sin förskola första dagen! Ny ryggsäck, liten virkad amigurumi dinglandes där bak och med gott mod kan man inte vara annat än väl förberedd. Kan nog tycka att det är värt en liten tår att hon blivit så stor, fått en egen vardag och ett eget umgänge utanför familj och vänner. Gläds med varje framsteg, njuter av varje minut.

Inskolning och inskoning

Första dagen på Dotters förskola avslutad och överlevd. Det gick långt över förväntan. För mamman då. Dotter hade jag ingen oro för, men mamman kände sig i mycket trygga händer. Det är väl det som är det viktigaste. Upptäckte att jag har en mycket mycket kavat dotter. Detta visste jag nog redan innan, men om man jämförde med många andra så klarade hon det hela mycket bra!

På tal om kavat unge så blev det skoshopping på eftermiddagen. Nu skulle allt handlas, små fötter förses inför vintern. Det blev stövlar och vattentäta skor. Kavat såklart! Och ett par varmfodrade gummistövlar från Tretorn.

Tillökning i bondgården

Två morgnar i rad har Dotter kommit ner ifrån sovrummet och hittat nytillskott i soffan. Igår var det en liten griskulting som hade blivit till och i morse en liten kalv. Ack så söta från svarta fåret. Som vanligt kan jag inte låta bli att modifiera mönstrena en aning, lite andra bakben, lite andra prickar och så var jag ju tvungen att ha spenar på mamma ko! 

Ledbruten efter löpturen igår säger maken: "Ikväll blir det styrketräning istället." Min kommentar är "ha!". Jag förstår inte, jag sprang ju igår, då kan han ju inte begära något sådant av mig idag! Jodå, det kunde han tydligen och jag plågade mig igenom ett styrkepass på 30 minuter. Han påstod att detta skulle upprepas minst två gånger i veckan. I morgon skulle vi tydligen dessutom löpträna igen enligt ett hemskt träningsschema som upprättats för att få fart på hustrun. Jag kommer nog tänka mig för nästa gång jag gnäller om att jag känner mig otränad...

Om påtvingad motion...

Ruskigt otränade jag. Gift mig in i en familj av marathonlöpare, ingen press alls... Brukar lyckas ta mig runt 2-3 kilometer på ren envishet, men jag kan inte säga att det är särskilt roligt. I år har det dock inte blivit något alls på den fronten, ledig tid har använts till vårt hus och vår trädgård och all form av självplågeri har fått stå åt sidan.

Så idag sade maken plötsligt "Om en timme ska du vara klar för löpning, jag har gjort ett träningsschema åt dig." Jaha, lydig som man är (öhm) så stod jag klar med löparskorna på och med en stor skepsis inför detta äventyr. Funderade på om jag inte hade lite ont i halsen och om jag inte hade ätit för nära inpå. Troligtvis hade jag nog druckit för lite och visst gjorde knät lite ont.

När vi sprungit tre kilometer kunde jag fortfarande prata helt normalt med maken och Dotter som gladeligen hejade på ifrån vagnen. Ökade steglängden efter det, vad gjorde det om jag inte orkade mer, tre brukar jag ju vara nöjd med. Ett stilla regn svalkade av mig och fötterna knatade lätt på till fyra kilometer och till fyra och en halv. Sen var det helstopp. Envis som jag är tänkte jag att det är bäst att springa så fort som möjligt medan jag orkar så jag kommer riktigt långt. Klappade ihop på 5,23 kilometer och jag vet inte om Maken eller jag var mest förvånade över denna oväntade ork. Jag sprang utan att stanna i 40 minuter!!!

Jag kan däremot säga att Dotter hade ett högre promenadtempo hem sista kilometern än vad jag hade. Och hon har väldigt korta ben...

Läggning

Har just haft min bästa läggning av Dotter någonsin. Nybadat gos i handduk, tandborste utan problem. Välja en bok, Ellens boll, som vi inte läst på många många månader. Hon kunde de flesta orden i boken nu till skillnad från när vi läste den sist. Inget krångel i sängen utan vi låg och pratade om allt roligt vi gjort i dag. "Cucklat" ner på stan och handlat, lekt med "Memi" och "Attalia" (Benjamin och Natali), pratat med "mommo" i telefon. "Hallå, hallå, muuuu". Ja och så sjöng vi såklart mamma mu några sånger och så somnade lillstumpan.

Inget märkvärdigt för de flesta, men för de som vet vårt krångel med läggningar förstår nog att det var värt ett litet blogginlägg...

Projekt

Maken såg sig om i trädgården. Funderade ett tag. Sedan sade han: "Det är bra att jag är så duktig på att avsluta alla projekt, för du är väldigt bra på att påbörja dem." Vad kan han ha menat?

Där det tidigare var någon form av rabatthistoria som de sedan lagt stenar i hade jag tänkt ha vårt matbord. Därmed var en flytt av alla stenarna nödvändig och så ska vi lägga i plattor där också... Halvfärdigt nu!

För att få plats att gå runt matbordet så underlättade det ju om vi breddade raderna av plattor också med några rader. Urgrävt och förberett för plattläggning!

Nåja, vi kommer till det, men om vi nu ska ha bordet på plattorna vid huset behöver vi ju inte ha den där jätteuteplatsen som de tidigare ägarna låtit anlägga mitt i gräsmattan. Det skärmar liksom av hela gräsmattan och gör att ytan inte går att springa runt och leka på. Lika bra att plocka upp all sten och fylla på med jord upp till rätt nivå.








Jorden får man från komposterna som ska tömmas för att bereda väg för ett nytt träd som ska stå precis där. Dessutom håller vi på att konstruera en stor kulle som ska ha planteringar och grejor. Kan bli riktigt bra!

Torkvindan har fått byta plats. Mitt i gräsmattan stod den och den ska nu placeras lite mer i utkant och ur blickfång. Allt bygger på allt annat i liten trädgård och torkvindan ska stå där hallonen står just nu.

Hallonen ska få flytta till ena långsidan på huset där man ändå inte går så får vi ännu mer gräs att springa runt och leka på med barn och hundar.

En bit på väg är vi med hallonflytten, men många fina buskar vill fortfarande bli uppgrävda innan detta projekt är klart...

Jag tror jag förstår lite vad min käre Make menar. Många projekt blir det... Och sen håller vi ju på att måla om hela huset ovanpå det också...

Skånes djurpark

Fanns lite mer bilder i Makens kamera. 60-års firande av dotters farfar blev det på Skånes Djurpark. Ett stilla regn gjorde att det var ganska glest med besökare och vi fick därmed första parkett på matningen av såväl björnar och lodjur såsom rovfåglarna. Dessutom var det många djur framme och spatserade som annars brukar ligga och trycka i sommarvärmen. Lodjuren var mycket nyfikna på makens kamera och jag har sållat ut några av de dryga femtio bilderna som blev på katterna.