Luft i mina lungor!

En sover i vagnen, en jobbar i arbetsrummet, en är lämnad till mormor och morfar. Jag och de två promenadsugna kvar. Gick en sväng, den skulle inte bli så lång, jag var ju inte klädd för promenad, och framförallt inte så tidigt.

Efter några meter så kände jag luften fylla hela mig. Klar frisk luft, lite kylig och solen som långsamt steg upp. Underbart. Vi hittade ett stort fält att springa av oss på. Leka och hoppa och busa, jag och hundarna.

Efter två veckor instängd med sjuka och griniga barn så var det precis vad jag behövde. Nu orkar jag igen. Hur länge som helst. Tills nästa gång jag behöver gå ut och andas lite.

Och du... det som göms i snö...