Del I
Långsamt reducerar jag mig själv tills det tillslut bara finns ett jag
kvar i ordet mamma, och sedan målar jag upp det ordet, den rollen så den
fyller all den platsen som en gång var jag. Att vara en mamma är då det
vackraste och mest speciella som finns, men ändå kan jag ibland undra
vart det där andra tog vägen som ju en gång var jag. Min önskan att skapa och forma får nu trängas i ett nystan och en
virknål någon timme om kvällen framför ett halvdant program. Och sedan
när den verkliga kreativiteten vill komma krypande är hjärnan i tv:n och
kroppen snart i säng. Trött, måste sova måste orka den ädlaste av
konster, konsten att nöja sig och att räcka till i form av en liten
liten mamma.
Del II
Tv står på, datorn ger mig oändliga möjligheter att kolla upp, att bara
kolla och att läsa lite om. När ska stunden komma då jag sätter på min
musik så den ekar i huset, gör allt det där jag inte gjort på så länge
och njuter av energin där i. Jag vill måla, klippa, sy, skriva, allt det
där som kräver att tv-n är av och hjärnan är på. Hur får man ork, hur
får man tid, hur får man utrymme att vara ensam i en familj där man är
varandras liv på det underbara sätt som är vårt? Hur får man plats att
vara ensambarn när man varken är ensam eller längre ett barn? Det är
svårt att ta sig tid att tänka ut en lösning. Lättare att låta tv-n stå
på och kanske bara kolla upp en grej igen...
Del III
Orden flyger ur mig, pennan skulle aldrig hinna med. Jag vill skriva,
vränga ord, skapa meningar och formulera mig på ett sätt där mina tankar
får en plats i ett dokument och kan påverka en annan människa på ett
eller annat sätt. Jag vill skriva ett brev, en artikel eller text, en
insändare, reportage eller kanske till och med en uppsats. Jag vill peta
i formuleringar i ett textdokument och bygga om dess struktur tills
formuleringarna blir som jag tänkt. Jag vill få använda ett akademiskt
språk som stänger ute stora delar av människorna i vårt land och skriva
för den lilla människan, kanske för barnet på ett enkelt men genuint
genialiskt sätt. Jag vill agitera, uppröra, låta mina texter beröra,
skriva prosa skriva versmått skriva både stort och smått. Hur ska jag
göra när mitt nöje blir att rätta c-uppsatser, skriver oombedda arga brev
för andras räkning, alla chanser att få skriva fångar jag desperat.
Stackars lilla blogg som ska utstå alla tankar och vara ventilen i mitt
liv. Pyyyys. Nu klarar jag mig ett litet tag till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar