Om sandlådor...

Huset inhandlat och då och där oktober när kontraktet var skrivet så började vi titta på det viktigaste till nya huset: en sandlåda. Åkte runt till alla större eller mindre bygghandlare och leksaksaffärer och insåg raskt att alla hade en sak gemensamt. Deras sandlådor var bara skit. Vissa var dyrare skit, vissa var billigare skit, men ingen skulle klara ett barns sandlådebehov under en livstid, och ännu mindre två eller tre barns sandlådebehov.

Letade runt lite på internet. Hittade en väldigt gedigen och bra sak. Kostade 13,000 att köpa. Om vi nu bortser från det skyhöga priset så hade den även problemet som alla andra sandlådor vi tittat på. Den skulle stå uppepå marken. Tanken är då att du ställer sandlådan i marknivå och fyller på några säckar sand. Tro det eller ej. Byggvaruhusen säljer tioliters sandsäckar.

Maken och jag bestämde oss raskt för att här skulle det byggas sandlåda. Vi bodde ju fortfarande kvar i lägenheten, men tänkte att vi kunde ju låna min pappas garage att bygga i, de var ju borta över helgen. Vi investerade i 66 meter regelvirke, samt en rejäl bräda som skulle tjäna till sittbräda runt sandlådan. Kapade och började så limma och skruva ihop det hela mitt i pappas garage.

När vi var klara så kände vi lite på den. Stadig. Ja. Stabil. Ja. Ruskigt jättestadig och minst sagt fruktansvärt tung. Någonstans på vägen så missade vi att alla de tunga långa regelbitarna skulle bli tunga och långa även när de var ihopbyggda till en sandlåda. Fick ringa och berätta för pappa att hans garage skulle vara ockuperad mark ett tag. I alla fall tills vi hade en snöfri trädgård att gräva ner en sandlåda i. Han tog det bra, även om han nu var glad över den yta som idag öppnade sig i garaget.

Nedgrävd 40 cm och fylld med 1,5 flak sand så står nu sandlådan redo för morgondagen. Dotter undrade vad det var för hål vi grävt i marken och när hon vaknar i morgon väntar en överraskning åt henne! Vad hon önskar sig i påskägget? Hink och spade såklart!