Det är kul att sy, jag har massor med roligt som ligger och väntar, jag kan sy, symaskinen står redo. Men ändå känns det nästan omöjligt.
Det måste tydligen till att favoritklänningen går sönder för att det ska bli någon sömnad av. Varför är det så?
Idag vabbar jag i alla fall med Dotter. Feber. Perfekt tillfälle för klänningen att bli hel igen.
